Festivaler
Kategori: Analogt
Idag blev mina bilder från årets Hultsfred framkallade och eftersom att jag gillar festivaler så tänkte jag nu berätta om min festivalhistoria. Min första festival åkte jag på år 2007. Det var Peace & Love, jag var tretton och åkte dit med mina föräldrar.
På den tiden låg festivalområdet inne i stan (på samma sida av bron som Systemet och Ica är på alltså) och campingen var typ där stora scenen (Utopia & Fantasia alltså) är eller var (RIP). Det fanns bara en camping och där bodde vi.
Kvällen innan allt egenligen skulle börja så var det förfest med Molotov Jive som visserligen var jättebra, men jag var mer intresserad av det faktum att det alltid fanns en av bröderna Norén i publiken på alla spelningar.
Jag var mest där för att se Mando Diao. Men såg även Di Leva som drack ur en vattenkanna och pratade om kosmiskt ljud, Alice Cooper som hade en galet konstig show, Iggy Pop som alltid fascinerar en, Dia Psalma, Charta 77, Marit Bergman, Stefan Sundström, The Sounds osv osv.
Vart vi en gick träffade stötte vi alltid på denna såpbubbleman som var lite överallt och spred glädje i form av såpbubblor.
Jag tror faktiskt att det här var den sista konserten vi gick på. Det var Hanoi Rocks och jag fick trumpinnen. Har alltid gillat det här fotot och skulle använda det ofta om det inte vore för den dåliga kvaliteten.
På ett sätt var det nog den enda gången jag har upplevt en festival sådär som det verkligen ska vara. Alla (inklusive jag) på tåget dit hade varit på Arctic Monkeys kvällen innan och satt och spelade bra musik på kassettband. När jag såg någon av mina tåggrannar så hälsade vi på varandra (spännande tyckte jag eftersom det var ett gäng söta pojkar) och allt var bara väldigt bra.
2008 åkte jag, Agnes, Rebecka och deras pappor till Arvika för en dag där vi kollade på P3 Sommarsession och fick heliumballonger.
Vi var bara där för musiken och stod längst fram på en suddig Håkan, Kate Nash när hon fortfarande var en glad popprinsessa, och The Kooks som var sjukt bra.
På den tiden låg festivalområdet inne i stan (på samma sida av bron som Systemet och Ica är på alltså) och campingen var typ där stora scenen (Utopia & Fantasia alltså) är eller var (RIP). Det fanns bara en camping och där bodde vi.Kvällen innan allt egenligen skulle börja så var det förfest med Molotov Jive som visserligen var jättebra, men jag var mer intresserad av det faktum att det alltid fanns en av bröderna Norén i publiken på alla spelningar.Jag var mest där för att se Mando Diao. Men såg även Di Leva som drack ur en vattenkanna och pratade om kosmiskt ljud, Alice Cooper som hade en galet konstig show, Iggy Pop som alltid fascinerar en, Dia Psalma, Charta 77, Marit Bergman, Stefan Sundström, The Sounds osv osv.Vart vi en gick träffade stötte vi alltid på denna såpbubbleman som var lite överallt och spred glädje i form av såpbubblor.Jag tror faktiskt att det här var den sista konserten vi gick på. Det var Hanoi Rocks och jag fick trumpinnen. Har alltid gillat det här fotot och skulle använda det ofta om det inte vore för den dåliga kvaliteten.På ett sätt var det nog den enda gången jag har upplevt en festival sådär som det verkligen ska vara. Alla (inklusive jag) på tåget dit hade varit på Arctic Monkeys kvällen innan och satt och spelade bra musik på kassettband. När jag såg någon av mina tåggrannar så hälsade vi på varandra (spännande tyckte jag eftersom det var ett gäng söta pojkar) och allt var bara väldigt bra.
2008 åkte jag, Agnes, Rebecka och deras pappor till Arvika för en dag där vi kollade på P3 Sommarsession och fick heliumballonger.
Vi var bara där för musiken och stod längst fram på en suddig Håkan, Kate Nash när hon fortfarande var en glad popprinsessa, och The Kooks som var sjukt bra.
När kvällen var slut åkte vi till en mysig liten stuga där vi sov och dagen efter åkte vi och badade innan vi började bilresan hem.
2009 satte jag mig på ett tåg till Göteborg tillsammans med mamma och pappa. Vi skulle självklart till Way Out West där vi mötte upp mina ständiga festivalbrudar som hade åkt bil dit med sina föräldrar.
Vi såg Arctic Monkeys som jag tyckte var jättebra just då men nu i efterhand var det nog deras sämsta konsert jag sett (men ändå bra).
Jag fick mitt hår stylat och vi såg Robyn i ett konfettiregn och dansade till Teddybears.
Vampire Weekend var galet bra i ösregn och Lily Allen såg ut som att hon behövde sömn och mat.
2010 åkte vi till Peace & Love där vi bodde på Lugna campingen och hade norrländska grannar som snodde Johan Palms gitarr och kom och spelade för oss.
2009 satte jag mig på ett tåg till Göteborg tillsammans med mamma och pappa. Vi skulle självklart till Way Out West där vi mötte upp mina ständiga festivalbrudar som hade åkt bil dit med sina föräldrar.Vi såg Arctic Monkeys som jag tyckte var jättebra just då men nu i efterhand var det nog deras sämsta konsert jag sett (men ändå bra).Jag fick mitt hår stylat och vi såg Robyn i ett konfettiregn och dansade till Teddybears.Vampire Weekend var galet bra i ösregn och Lily Allen såg ut som att hon behövde sömn och mat.2010 åkte vi till Peace & Love där vi bodde på Lugna campingen och hade norrländska grannar som snodde Johan Palms gitarr och kom och spelade för oss.
Fredrika poseade med en zingo och jag poseade (alltså svengelska <3) med hennes solglasögon.
Vampire Weekend var tråkiga, men det gjorde inget för de var galet bra när jag såg dem några dagar tidigare.
Vampire Weekend var tråkiga, men det gjorde inget för de var galet bra när jag såg dem några dagar tidigare.
The Kooks spelade men jag tog istället foton på publiken och på ljusen.. äh vet ej varför.
Kent hade ett fint guldregn och Lily Allen mådde bättre.
2011 åkte vi tillbaka till Peace & Love och det var den bästa festivalen jag har varit på! Vi hängde med så himla mycket underbara människor så allt blev bara så jävla bra.
Vi började till exempel prata med killen till höger för att han hade ett likadant linne som jag, och alla hade brännt sig efter en dag.
När vi inte var på konserter så sov vi i solen på P3 Sommarsession-kullen.
En natt när jag aldrig gick och la mig så passade hela campingen på att sova för att det var mulet. Det var magiskt att gå runt på en stilla camping klockan 6 på morgonen.
En festival utan Agnes är inte riktigt en festival, haha.
Vi hade så kul att jag sov hela bussresan hem, bredvid en främmande tjej som såg sur ut.
Förra året var jag på Hultsfred för första gången och vilken fantastiskt festival det var! Det var bara jag och Mirjam i vårat Camp Forever Alone men det gjorde inget för det var så sjukt mycket bra musik och en sån underbar stämning.
Vi såg Noel Gallagher ('s High flying birds) bredvid massa fulla engelsmän.
Dansade till Justice, Gorillaz (sound system), M83 och Jamie xx.
Vi levde på öl på grund av Hultsfred briljanta alkholtillstånd (inga inhägnade områden), frös ihjäl till James Blake och sov till The Cure (bara lite, de spelade i fyra timmar).
Det var så himla mycket bra musik och det var därför vi var där! Grymma Kasabian till exempel. Och Miles Kane, The Kooks, Bombay Bicycle Club, Marina & the diamonds, The Vaccines, Noah and the Whale, The xx osv.
Sen åkte jag till Peace & Love för att testa på att jobba på festival. Vi hamnade i lite trubbel i stan men det var inga problem.
Åt gratis glass med bästa jobbfolket! Jag jobbade på backstage serveringen vilket var sjukt kul bortsett från nattpasset då det aldrig slutade regna och vi jobbade över till åtta. Vi fick bl.a gå på en hemlig Veronica Maggio spelning vilket var sjukt najs för jag jobbade på hennes stora spelning.
Vi träffade folk och dansade och skrattade och allt sånt som en gör på en festival.
Ett tag var vi melankoliska i en främlings camp men sen fick vi gratis öl och då blev vi glada igen.
Och i år var jag alltså på Hultsfred, eller Stoxa som jag har kallat den pga flytten.
Området var inte lika najs och mängden med ordningsvakter, poliser och narkotikahundar kändes mest bara löjlig men folket var trevligt och musiken var bra.
Two Door Cinema Club var underbara och Arctic var sådär bra som bara de kan vara.
Varje kväll avslutades med en dj och vi stog vi sidan av scenen och röjde som folk aldrig har röjt förut. Det bästa var nog när det var Julio Bashmore och alla stod typ stilla tills vi kom in, började dansa och efter ett tag hade halva publiken joinat oss.
Vi såg soluppgången den natten när resten av campingen var tråkig och inte ville hänga, men soluppgången var fin så det gjorde inte så mycket.
Festivalen avslutades med Fatboy Slim och Agnes och livet var härligt.
Där har vi min festivalhistoria hittills. Min plan är att lyckas ta mig iväg till ytterligare två festivaler i år. Hur det ska gå har jag ingen aning om, men allt går om en vill! Festivaler är underbart men kom ihåg att det även är något av det värsta som finns! Det är många stunder som bara är jobbiga, men det tjänar inget till att fokusera på det negativa så heja festivaler!