Stelhet
Kategori: Funderingar


När jag kom in till folktandvården såg jag en gammal klasskompis stå vid receptionen Han försvann in till tandläkarna på två sekunder men jag vet att han såg mig. Trots det sa vi inte hej, utbytte varken en blick elller ett leende. Jag sätter mig ner och inser att i soffan bredvid mig sitter ytterligare en gammal klasskompis, denne från högstadiet. Trots att vi gick i samma klass för tre år sen så väljer jag att ignorera honom. Han gör inte heller något som helst försök på en hälsning. Är inte det lite konstigt? Vi har ju faktiskt känt varandra relativt bra för inte alltför lång tid sen. Sa vi inte hej för att det var en måndagsmorgon på folktandvården? För att jag hade smutsigt hår och lyssnade på musik? Kanske det. Jag antar att det var jag som hade makten när jag gick förbi honom för att sätta mig ner. Hur länge kan man vänta innan man reagerar? Det känns som att man alltför ofta tvekar på om man ska säga något och två sekunder senare känner man att det har gått för lång tid. Det är ju bara pinsamt om jag säger nåt nu.. Fast är det inte värre att båda är medvetna om varandra utan att säga något. Folk är så himla konstiga, även jag. Det vore kul att läsa nån social beteendevetenskapskurs eller något sådant, fast då skulle man nog troligtvis bara bli så galen på hur folk beter sig och det gör jag ändå redan.
Aja, nog med filosoferingar nu jag har en alldeles för lång lista med saker att göra.